Liberaldemokraterna

Liberaldemokraterna är inte ännu ett parti, men de kommer kanske bli det. De verkar bli mer och mer aktiva och flera mediavana och kända personer är med på ett hörn. Detta bådar faktiskt ganska gott då det saknas ett liberalt alternativ i svensk politik, även om det alternativet i detta fall är socialliberalt. Det kan vara ett tecken på att fler och fler börjar öppna ögonen för att ett samhälle fungerar betydligt bättre om det tillåts vara mer fritt. Saker och ting kanske rör sig i rätt riktning, vem vet.

Många av mina åsiktsfränder bland landets anarkolibertarianer brukar utrycka skepsis mot att samarbeta med socialliberaler eller minarkister, men jag anser att de har fel. De gör sig skyldiga till "left-wing secterianism", med Rothbards ord. Vi måste samarbeta med alla vi kan för att försöka röra samhället i en mer frihetlig riktning, det duger inte att sitta hemma på sin kammare och ha rätt. Så länge vi hela tiden är tydliga med att målet är statens avskaffande så är samarbeten inget problem. Det gäller då inte att slå över och tappa sina ideal dock.

Ställer Liberaldemokraterna upp 2014 kan jag tänka mig att rösta på dem, om jag nu röstar. Det skulle vara oerhört mycket mindre dåligt för Sverige om de fick makt. Problemet för både libertarianer och liberaler verkar vara att organisera sig och samarbeta, vänstern är mycket bättre på detta och se vad som har hänt under 1900-talet som en konsekvens. Man är väldigt noga med att vara ren och obefläckad, jag har till och med läst uttalanden från en libertarian där han skriver att han inte ens umgås privat med socialister. Det blir lite löjligt i längden. Vi måste göra allt vi kan, överallt. Detta kan inkludera att utbilda och informera, jobba svart samt att stödja organisationer som vill röra saker och ting åt rätt håll. Vi måste leva i verkligheten, inte bara sitta hemma och diskutera över internet utan att någon annan bryr sig.


RSS 2.0