Vad skulle hända med "de svaga"?
Hur sjukt är det inte att vi i Sverige idag kallar vissa människor för "svaga"? Är inte det en förolämpning om något? Är man "svag" om man är pensionär, invandrare eller kvinna? Går man efter vad politiskt korrekta journalister och liknande grupper tycker så verkar alla som inte är medelålders vita män vara "svaga", snacka om att spotta folk i ansiktet. Jag är student och låginkomsttagare, alltså svag enligt många. Jag vet inte, jag känner mig inte svag i alla fall. För diskussionens skull så utgår jag här från att med "svaga" menas till exempel handikappade och låginkomsttagare, de som folk tror kommer gå under om staten (eller bara välfärdsstaten) avskaffades.
Vi kan börja med att konstatera att full sysselsättning skulle råda under en totalt fri kapitalism, alla som ville jobba skulle kunna hitta ett jobb. Den lilla arbetslöshet som skulle finnas skulle vara på grund av omstruktureringar i ekonomin, till exempel när föråldrade industrier läggs ned. Denna arbetslöshet är oundviklig och i en fungerande fri marknadsekonomi skulle de som förlorar sina jobb lätt kunna hitta nya. Alternativet är att genom skattemedel hålla dessa föråldrade eller illa skötta industrier vid liv, vilket minskar produktiviteten och välståndet i samhället eftesom dessa skattepengar annars skulle gått till att köpa produkter från moderna välfungerade industrier.
Alla skulle alltså ha jobb, men skulle inte många av dessa jobb vara relativt lågavlönade om vi inte hade till exempel minimilöner (vilket vi rent praktiskt genom facken har i Sverige)? Det de flesta inte förstår här är att det inte är hur hög lön i kronor och ören folk har som är relevant, utan vad du faktiskt kan köpa för lönen. Vårt välstånd har inte ökat för att facken har pressat upp lönerna, den enda effekten det har haft är att många tvingats ut från arbetsmarknaden. Vårt materiella välstånd har ökat för att vi under en, periodvis och inom vissa områden mer än andra, någorlunda fri marknadsekonomi har effektiviserat och ökat vår produktivitet. Varför tror du att du som (jag antar) vanlig löntagare idag har råd med mobiltelefon (lyxvara för 15-20 år sen), bil (lyxvara för 75-100 år sen) eller luftkonditionering (lyxvara för ett för mig okänt antal år sen)? Knappast för att LO har tillskansat sig lagstadgade privilegier, utan för att det är massivt mycket billigare att producera dessa produkter idag. Det är så mycket billigare att de flesta av oss har råd med dem.
Det är så vi vanliga löntagare alltid har fått det bättre. ALLTID. Den gamla myten att "de rika blev rikare och de fattiga fattigare" under 1800-talets fria kapitalism är TOTAL FALSK. Det är en lögn. Arbetarna fick under 1800-talet större och större köpkraft, tack vare kapitalismen. Produktionen blev mer och mer effektiv och produkterna därmed billigare så att fler hade råd med dem. De behövde spendera en mindre och mindre andel av sin inkomst för ren överlevnad (mat och husrum) och fick därmed mer och mer över för "lyxvaror" och kunde även därmed börja dra ner på sin arbetstid och ändå klara sig bra. Allt vårt välstånd har kommit till tack vare kapitalismen, alltså att vi har tillåtit människor att starta och driva företag som ökar allas välstånd genom att producera varor och tjänster på ett effektivare och effektivare sätt. Det enda som händer när staten går in och försöker "omfördela" pengar är att tillväxten och utvecklingen (och därmed ökningen av de fattigastes välstånd) minskar då det innebär att resurser dräneras. Resurser som företag annars kunde använt för att öka sin produktivitet. Dessutom innebär det att det anställs fler och fler icke-produktiva byråkrater. Byråkrater som annars skulle varit en produktiv del av näringslivet.
Ökningen av produktiviteten som sker i ett fritt samhälle skulle naturligtvis också gälla områden som idag är socialiserade, som sjukvård. Det skulle innebära att fler och fler skulle får råd med bättre och bättre vård, till den milda grad att de med lägst inkomst i ett fritt samhälle fortfarande skulle ha råd med betydligt bättre vård än de idag får under sjukvårdssocialismen.
De ytterst få som faktiskt inte kan jobba (till exempel svårt handikappade) skulle också få det bättre, helt enkelt för att vi andra inte vill se människor som har det så svårt lida. Det skulle i ett fritt samhälle finnas oerhört mycket mer resurser för välgörenhetsorganisationer då alla skulle vara mycket rikare och ha mer att ge. Vi svenskar ger redan idag mycket till välgörenhet, trots att välfärdsstatens intåg förstörde mycket av de frivilligorganisationer som tidigare fanns. Organisationer som till exempel tog hand om de som inte klarade sig själv och hjälpte fattiga att få utbildning. De gjorde detta med de resurser som fanns tillängliga under 1800-talet, tänk hur mycket rikare kapitalismen har gjort oss idag och hur mycket mer resurser de därmed skulle ha att hjälpa folk med!
Jag förnekar inte att det skulle vara större inkomsskillnader i ett fritt samhälle, men de fattigaste där skulle fortfarande ha det mycket bättre än de fattigaste under socialism (som i Sovjet, där alla levde i misär) eller under semisocialism (som vi har).
I ett fritt samhälle skulle också det också finnas starka incitament för alla att anamma ett mer ansvarsfullt beteende. Konsumtions- och lånehysterin vi har idag skulle inte finnas, istället skulle flitet och sparandet öka. Detta skulle ske av fyra anledningar:
1. Privata försäkringsbolag (som till stor del skulle ersätta välfärdsstaten) skulle ge bättre premier till de som betedde sig ansvarsfullt, då de utgör en lägre risk. Du som rökte skulle få betala mer och du som motionerade regelbundet skulle få betala mindre. Du som hade ett kassaskåp och ett larm hemma skulle betala mindre och så vidare.
2. Konsumtionskulturen har också kraftigt spätts på då staten har gått in och "garanterat" allas trygghet, vilket har lett till att folk inte känt ett behov av att ta samma slags ansvar längre. Någon annan betalar ju om det går åt helvete.
3. Penningpolitiken har gjort det omöjligt för människor att spara långsiktigt då pengarna ständigt minskar i värde. En tusenlapp för 30 år sen var värd bra mycket mer än en tusenlapp idag, som du säkert vet. Inte tala om en tusenlapp för 100 år sen. Att vi och alla andra länder gick ifrån den så kallade guldmyntfoten var katastrofalt och har kraftigt bidragit till att förändra och bryta ner samhällsstrukturen. Det har premierat låntagande och oansvaraig konsumtion framför sparande.
4. Att staten artificiellt sänker räntan uppmuntrar också till oansvarigt beteende hos både privatpersoner och företag. Det gör att fler och fler tar höga lån, privatpersoner för att de är tanklösa och företag för att de måste för att inte konkurreras ut av de konkurrenter som tar dessa lån och därmed har råd med stora investeringar. En låg ränta kanske är bra för låntagare, men vad gör det med de som sparar? De artificiella räntesänkningarna är också huvudorsaken bakom de konjuntkurcykler med bubblor och kriser som vi ser idag (mer om det senare).
För att sammanfatta: I ett fritt samhälle skulle produktiviteten öka så kraftigt att de fattigare blev rikare i snabbast möjliga takt samtidigt som ett ansvarsfullt beteende skulle uppmuntras, vilket skulle leda till att färre skulle ligga i riskzonen för personliga kriser om det oförutsedda skulle inträffa.
Detta var väldigt bra skrivet, mycket pedagogiskt!
Har en fråga angående "minimilöner" (antar att du menar kollektivavtalen som ju är samma sak egentligen): skulle inte lönerna (mätt i hur mycket man kan köpa) till en börja ändå sänkas och försämra levnadsstandarden generellt, dels pga. att det stora utbudet på arbetslös arbetskraft skulle konkurrera om låga löner för att komma in på arbetsmarknaden?
Därefter hänger ju såklart ens levnadsstandard på produktiviteten som ökar med kapitalism och går således upp i kanske större grad än idag.
Fortsätt med ditt bloggande, jag läser allt du skriver!
Ja, exakt, kollektivavtalen har i princip samma effekt som minimilöner. Det är mycket möjligt att den akuta, kortsiktiga, effekten skulle vara att köpkraften minskar en del. Vi måste ju komma ihåg att det är på alla arbetslösas bekostnad de som har arbete nu har sina löner på den nivå de är.
Men sen skulle levnadsstandarden öka förbi den gamla nivån ganska snart. Många såna här reformer skulle vara mycket svåra att genomföra just för att omställning kan bli ganska smärtsam. Det är ju mycket svårt att få folk att tänka långsiktigt och på något annat än det kortsiktiga egenintresset. Tyvärr har vår moderna västerländska demokrati utvecklats till ett system som går ut på att olika intressegrupper försöker sko sig på alla andras bekostnad.
Okej, då förstår jag bättre hur du tänker.
Jag kom på att priserna inom de branscher där man nu har höga kollektivavtal borde sjunka pga. minskade produktionskostnader och därför underlätta förändringar i köpkraften.
Alla medborgare är svaga i förhållande till staten…
Ja, det skulle man kunna säga. Staten har ju en enorm tvångsapparat till sitt förfogande.
Du berör ett extremt viktigt ämne här. Jag har velat få tid att skriva om det länge nu, men varken funnit tiden eller orden. Det var befriande att läsa den här artikeln.
Om man får beställa ämnen skulle det vara väldigt intressant att läsa mer om "Produktionen blev mer och mer effektiv och produkterna därmed billigare så att fler hade råd med dem." Kanske hittar du orden som t o m får oss svenskar att haja!
Det här är viktigt, många verkar tro att staten är nödvändig för att inte alla ska ligga och svälta på gatorna. Tvärtom så gör staten det mer troligt att folk ligger och svälter.
Ang. effektivitet i produktionen så tror jag Norberg har skrivit rätt bra om det i nån bok.
JO, Norberg har skrivit om det. Vad jag menar är att vi behöver göra upp med föreställningen att det är omfördelningen av rikedom som skapar välstånd. För det är ju precis tvärt om.
Något som var förödande är miljonprogrammet för byggandet av bostäder på 1960-talet. I början av 60-talet så var hyran för min och fästmöns omoderna etta i centrala Göteborg, trettiofemtedelen av våra disponibla inkomster. Det alternativ som erbjöds när vi väntade barn, var en av miljonprogrammets tror på Hisingen som istället kostade fjärdedelen av inkomsterna. Detta plötsligt påtvingade rivnings- och byggraseri har det svenska samhället inte hämtat sig efter detta. Istället för att låta allmännyttan sälja med förlust och konkurs, för att hyra ut till lägre priser, så rivs ju de obebodda lägenheterna!
rättelse:
... en av miljonprogrammets treor på Hisingen...
Staten bör ej med konstlade medel ingripa för att sänka räntan, hävdar ni. Men är detta rätt tänkt? Ska någon få höja räntan för att värna om ett penningvärde borde också ingrepp för sänkningar accepteras.
Dvs friheten att handla betingas av reglerna. Vi kan inte var och en vara centralbank. Vi kan inte som enskilda stifta strafflag. Vi måste ha en gemensam spelplan och till spelplanen hör en gemensam valuta.
Ska inte folkflertalet få ha sitt ord med i laget? Vill folk ha låga räntekostnader är det demokratiskt att arbeta för detta.
Vill vi inte att enbart plånboken ska styra måste staten arbeta för att stödja de sämst ställda medelst en grundtrygghet e dyl. Vi hör ju ihop alla. Ingen kan lösgöra sig. Ska det vara tillåtet att misshandla folk? Nej, naturligtvis inte! ska det vara tillåtet att taga arv och ackumulera kapital över generationerna. Jag anser det.
Men beslutsfattarna är av annan mening. I annat fall hade de inte trixat med vår arvsrätt genom att fuska med kyrkoböckerna.
Staten har inte bara en rätt utan också en skyldighet att få ekonomi och ekologi att bli förenliga storheter.
Hej Dan, kul att du läser bloggen. Den är inte längre aktiv då jag inte upplever mig ha tid till den. Att svara på alla dina påståenden har jag inte heller tid med, jag vill istället hänvisa dig till mises.se eller liberala partiets internetforum där du kan få de svar du vill ha. Läs gärna också lite österrikisk ekonomi ang. Dina påståenden om ränta. Jag rekommenderar Murray Rothbard eller Henry Hazlitt.
