Arbetslöshet: Tänk om
Politikerna talar ofta om att minska arbetslösheten, att det behövs fler jobb och så vidare. För att göra detta föreslår de ofta "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" som jobbtorg och annat trams. Det är viktigt att förstå att det inte är politiker som skapar jobb. Det enda sättet politiker kan göra detta på är genom att ta resurser från oss andra, vilket inte ger en nettovinst jobb då de pengarna annars skulle gått in i det privata näringslivet och skapa jobb där. Sluta lyssna på politiker när de pratar jobb, de svamlar värre än vanligt då.
Det de flesta missar när det gäller jobben är att de inte skapas ur tomma intet. Vi borde inte prata arbetslöshet alls, utan vi borde istället prata om produktivitet och produktion. Det är helt självklart när man tänker efter, ju fler företag och industrier som producerar varor och tjänster desto fler jobb då människor anställs i dessa företag. Ju högre produktivitet desto fler jobb. Vilket är det bästa sättet att maximera meningsfull produktion? En fri marknadsekonomi naturligtvis. En marknadsekonomi utan statlig inblandning genom skatter och regleringar. En ekonomi där vi inte ger lagstadgade privilegier till fackföreningar och arbetsgivarorganistationer, där man tillåts emulera framgångsrecept och produkter och där vi inte kräver statligt godkännande för inträde i vissa branscher (det moderna skråväsendet, kommer mer om det i framtida inlägg). Om staten bara drar sig tillbaka från marknaden (som bara är ett annat ord för summan av frivilliga utbyten) och minskar alla skatter så mycket som möjligt så skulle människors egna skaparkraft ges utrymme att skapa arbetstillfällen och rikedom för alla i en takt många idag inte ens tror är möjligt.
Arbetslösheten är ett problem staten skapat, för att sedan lägga sig i ännu mer och ta åt sig äran om den någon gång minskar - ett mönster som går igen överallt där staten lägger sig i. Ta bolånetaken till exempel, staten och staten medbrottsling riksbanken sänker artificiellt räntan vilket leder till att folk tar för många och för stora lån (vilket på sikt tillsammans med inflationen orsakar konjunkturcykler och depressioner, ytterligare ett ämne för framtida inlägg). Staten och riksbanken orsakar alltså ett problem. Staten försöker sedan lösa problemet den själv har skapat genom att införa ett bolånetak för att "minska risken för hushållen". Är det bara jag som ser galenskapen i det här?
Det de flesta missar när det gäller jobben är att de inte skapas ur tomma intet. Vi borde inte prata arbetslöshet alls, utan vi borde istället prata om produktivitet och produktion. Det är helt självklart när man tänker efter, ju fler företag och industrier som producerar varor och tjänster desto fler jobb då människor anställs i dessa företag. Ju högre produktivitet desto fler jobb. Vilket är det bästa sättet att maximera meningsfull produktion? En fri marknadsekonomi naturligtvis. En marknadsekonomi utan statlig inblandning genom skatter och regleringar. En ekonomi där vi inte ger lagstadgade privilegier till fackföreningar och arbetsgivarorganistationer, där man tillåts emulera framgångsrecept och produkter och där vi inte kräver statligt godkännande för inträde i vissa branscher (det moderna skråväsendet, kommer mer om det i framtida inlägg). Om staten bara drar sig tillbaka från marknaden (som bara är ett annat ord för summan av frivilliga utbyten) och minskar alla skatter så mycket som möjligt så skulle människors egna skaparkraft ges utrymme att skapa arbetstillfällen och rikedom för alla i en takt många idag inte ens tror är möjligt.
Arbetslösheten är ett problem staten skapat, för att sedan lägga sig i ännu mer och ta åt sig äran om den någon gång minskar - ett mönster som går igen överallt där staten lägger sig i. Ta bolånetaken till exempel, staten och staten medbrottsling riksbanken sänker artificiellt räntan vilket leder till att folk tar för många och för stora lån (vilket på sikt tillsammans med inflationen orsakar konjunkturcykler och depressioner, ytterligare ett ämne för framtida inlägg). Staten och riksbanken orsakar alltså ett problem. Staten försöker sedan lösa problemet den själv har skapat genom att införa ett bolånetak för att "minska risken för hushållen". Är det bara jag som ser galenskapen i det här?
Kommentarer
Trackback
