libertarianism

Immaterialrätt ("intellectual property" eller "IP") är en het potatis just nu, på grund av att internet har gjort det exceptionellt lätt att sprida musik, böcker, filmer och spel. IP är ett samlingsnamn för varumärkesskydd, copyright och patent. Många libertarianer har en tendens att argumentera för IP, kanske som en ryggmärgsreflex då det rör sig om en form av äganderätt, men jag kommer här att förklara varför IP är både oförenligt med äganderätten och hur IP snarare stjälper än hjälper teknisk utveckling och innovation.

Först och definitivt främst: Rättigheter. Att argumentera mot IP från ett rättighetsperspektiv är ovanligt lätt och rakt på sak. Först och främst kan du inte äga idéer. Tänk efter, vad skulle det innebära om du faktiskt kunde det? Säg att du och jag diskuterar hur man ska lösa ett problem rent tekniskt och jag lägger fram ett förslag på en enkel lösning. Jag kom på idén helt själv, men äger jag den? Självklart inte, jag har ju berättat den för dig, så det skulle i princip innebära att jag äger en del av din hjärna vilket är helt oförenligt med den libertarianska grundprincipen att alla människor äger sina egna kroppar till 110 %. Svårare än så är det inte. Det finns till och med professorer i USA som påstår att de äger idéerna som de för fram i sina föreläsningar till den ringa grad att de försöker hindra eleverna från att använda anteckningarna från dessa föreläsningar till något annat än att läsa på till tentorna. Fullkomligt bisarrt, men det är den logiska konsekvensen av tron att man kan äga idéer. Blir det inte lite svårt att över huvud taget undervisa om man beter sig såhär?

Skriven text då? Eller låtar? Svaret är även här mycket enkelt. Säg att jag skriver en dikt på ett papper, som jag sedan säljer till dig. Då äger du papperet och texten på det. Du har rätt att göra exakt vad du vill med detta papper (så länge du inte använder det till att kväva nån eller något sånt), inklusive att kopiera texten på det och ge ut i bokform. Jag kan inte äga någon rätt till hur jag satte ihop bokstäverna på papperet, det skulle innebära att jag ägde något som du nu äger. Du äger pappret. Punkt. Sen kan naturligtvis jag också ge ut samma text i bokform och du kan inte hindra mig trots att du äger papperet på vilket texten först skrevs.

Ett vanligt misstag som görs här är att tro att det är skapandet av något som ger dig äganderätten till det. Om du köper en bit marmor och gör en staty av den äger du statyn för att du sedan tidigare ägde marmorn, inte för att du omformade den till en staty. Detsamma gäller all form av kreativt arbete. Om du omformar en bit tyg till en skjorta och säljer den till mig (skräddarsydd skjorta, jo jag tackar!), äger du då fortfarande skjortan för att du "skapade" den? Nej, självklart inte. Men när det gäller till exempel texter och låtar så gäller tydligen helt andra regler.

Rent praktiskt då, skulle inte ett avskaffande av IP leda till att all innovation upphör? Nej, knappast. Innovation sker faktiskt nästan aldrig genom att en uppfinnare (eller ett forskarteam) sitter på sin kammare och uppfinner något nytt "från scratch", innovation sker oftast genom att man först kopierar och sedan förbättrar. Detta gäller både tekniska uppfinningar och företagsidéer. Du kopierar mig och gör processen eller apparaten lite bättre, jag kopierar din förbättring och förbättrar ytterligare. Det kallas för fri konkurrens och IP är inte förenlig med den. Det finns många myter kring detta, ta till exempel bröderna Wright som ses som stora föregångare när det gäller flygets utveckling. Det fanns i själva verket ett helt gäng med entusiaster som jobbade med att utveckla flyget parallellt men bröderna Wright var först med att ta ett viktigt patent (på en viss typ av vinge tror jag) och spenderade sedan de kommande 15 åren med att stämma folk. De förhindrade utvecklingen av den amerikanska flygindustrin till den milda grad att USA var tvugna att köpa in utländska plan under första världskriget. IP hindrar innovation.

Företag tjänar enorma pengar på att vara först med en produkt. Genom att i hemlighet utveckla något och sedan lansera det på marknaden tjänar de enorma summor innan kopior hinner komma ut (se modebranschen till exempel). Folk är sedan av någon anledning dessutom villiga att betala mer för originalet än för exakta kopior, vilket gör att företaget som är först även i fortsättningen tjänar bra på produkten. Alvedon säljer fortfarande mycket bra, trots att det finns paracetamoltabletter som är billigare. Läkemedelsföretagen är dock idag beroende av IP eftersom de inte får utveckla mediciner i hemlighet, det måste de naturligtvis få göra, kvalitetskontrollen skulle kunna skötas på andra sätt, sätt som skulle utvecklas på marknaden (alltså av företag och individer som får verka fritt).

En intressant avstickare är att vissa påstår att ingen musik skulle skapas utan IP. Jag kan ju här påpeka att det faktum att musiker kan bli stormrika på sin musik är fullkomligt unikt i världshistorien. Det har aldrig varit så tidigare och kommer förmodligen aldrig bli så igen då detta berodde på LP- och CD-skivorna. Stormrika rockstjärnor kommer bli en cirka 50-årig parentes i musikhistorien. Människor som älskar musik kommer att skapa ny musik oavsett eventuella monetära vinster, allt som (förhoppningsvis) kommer hända är att vi slipper mycket av mainstreampopmusiksmörjan som produceras idag. Men jag kanske hoppas på för mycket här, "Idol" och liknande skräp är ju större än någonsin.

Jag har ärligt talat aldrig hört ett bra argument för IP som faktiskt håller vid närmare granskning. Det är dags för alla frihetsvänner att släppa IP-krameriet nu.