Utbildning
Staten och utbildning då? Är det inte jättebra och viktigt att staten ger alla en utbildning och tjänar dessutom inte alla på det? Ja, för det första så har du inte rätt att med våld tvinga av människor pengar oavsett vad syftet är. Utbildning kan vara jättebra, men bara för att någonting är bra får man inte förgripa sig på andra människor. Sen har vi det här med skolplikten, där staten med hjälp av våld tvingar alla att gå i skolan i nio års tid, ett självklart övergrepp. Det är inte så komplicerat, människors rättigheter går först. Det är oerhört arrogant att påstå att det är rätt att använda våld för att människor annars är för korkade och struntar i att utbilda sig. Det är upp till dessa människor själva.
Till det praktiska då. Det är dags att tala klarspråk om skolan. Skolan är inte ett ställe att utbilda sig, det är tolv års statlig barnpassning (grundskolan plus gymnasiet). Skolan fungerar inte bra, den är ett skämt. Är du begåvad lär du dig inget, har du det svårt får du ingen hjälp och ärligt talat lär du dig ingenting du har användning för i arbetslivet. Jag har inte lär mig något meningsfullt under min utbildning förrän jag började på universitetet. Utan statlig inblandning i utbildningen skulle den vara anpassad till vad som faktiskt behövs. Finns det en efterfrågan på till exempel revisorer eller snickare skulle det inte vara någon fråga om att företag och privatpersoner (som i ett fritt samhälle skulle ha betydligt mer resurser) skulle se till att även de mindre bemedlade skulle ges en möjlighet att utbilda sig. Dessa utbildningar skulle vara meningsfulla och anpassade till vad som fakstiskt behövs. När det är skattepengar som spenderas finns det inga incitament att spendera dem effektivt, som du som läsare av denna blogg förhoppningsvis har insett.
Sen kanske vi skulle få färre människor som tar examen i saker som teoretisk filosofi, men ärligt talat vem bryr sig. Hur många teoretiska filosofer behövs det? De flesta som läser sånt eller som går tolv a-kurser på universitetet för att de inte orkar jobba arbetar inte med det de läst i alla fall. De som verkligen vill läsa dessa, vad vi kan kalla för, lyxämnen och är begåvade skulle utan problem kunna få stipendier för detta då stipendiesystemet skulle vara oerhört mycket större. Sen kan de gå vidare och bli professorer på universiten eller berömda, populära, författare.
Sen har vi fått en rejäl utbildningshysteri i samhället, alla ska gå minst gymnasiet och gärna universitetet också. Skulle utbildningarna bara effektiviseras samtidigt som lassiez faire införs skulle många istället kunna börja jobba tidigare i livet och därmed försörja sig själva och tjäna sina medmänniskor på bästa sätt (genom att delta i den fria marknadsekonomin). Tack vare våra politiker och intresseorganisationer (fackföreningar med flera) har vi inte full sysselsättning och det innebär att de minst eftersökta och produktiva (alltså de utan erfarenhet, de unga) puttas ut från arbetsmarknaden. Då sätts de i skolan istället, tolv eller fler år av statlig barnpassning där de aldrig behöver växa upp, aldrig lära sig ta ansvar och aldrig får försörja sig själva och känna den självreskpekt det ger. Jag tror detta inte bara är dåligt för ekonomin utan för hela samhället, det blir en slags infantilisering. Att inte ta ansvar och att vara barn så länge det går premieras.
Hur mycket effektivare skulle utbildningen kunna vara? Jag kan ta det naturvetenskapliga basåret som exempel, något jag själv gick. Jag lärde mig allt betydelsefullt från gymnasiets naturlinje på ett år, allt som behövdes för att ha alla förutsättningar att plugga naturvetenskap på universitetet. Jag vågar till och med påstå att vi som gick basåret hade något bättre förutsättningar än de som gick natur på gymnasiet. Jag upplevde lärarna på basåret som oerhört mycket mer kompetenta än gymnasielärarna, i snitt. Att alla som gick basåret var där för att de ville gå det och inte för att de inte hade något annat att göra än att gå på gymnasiet hjälpte också. Det var inte barnpassning, det var en utbildning man hade försökt göra så effektiv man kunde. Jag förställer mig att en del KY-utbildningar också fungerar såhär, nära samarbete med aktuella branscher och inget trams. Effektiv utbildning inriktat på att man ska lära sig något meningsfullt man har användning av.
Sluta med utbildningshysterin, alla behöver inte plugga i femton år. Låt den fria marknadsekonomin skapa full sysselsättning så kan alla som vill börja jobba tidigare istället. De som är intresserade och har begåvning för det kommer alltid att ha möjlighet att plugga vidare, förutsatt att det är något meningsfullt de vill studera. Dessutom, vad tror ni händer när alla tvingas gå i en skola som finansieras och utformas av en specifik organisation? Kommer denna organisation utforma utbildningarna till sin egen fördel kanske? Tänk efter, jag vet att jag blev matad med en hel del socialistpropaganda under min skoltid. Rövarbaroner hit och "de rikare blir rikare och de fattigare fattigare" dit.
Till det praktiska då. Det är dags att tala klarspråk om skolan. Skolan är inte ett ställe att utbilda sig, det är tolv års statlig barnpassning (grundskolan plus gymnasiet). Skolan fungerar inte bra, den är ett skämt. Är du begåvad lär du dig inget, har du det svårt får du ingen hjälp och ärligt talat lär du dig ingenting du har användning för i arbetslivet. Jag har inte lär mig något meningsfullt under min utbildning förrän jag började på universitetet. Utan statlig inblandning i utbildningen skulle den vara anpassad till vad som faktiskt behövs. Finns det en efterfrågan på till exempel revisorer eller snickare skulle det inte vara någon fråga om att företag och privatpersoner (som i ett fritt samhälle skulle ha betydligt mer resurser) skulle se till att även de mindre bemedlade skulle ges en möjlighet att utbilda sig. Dessa utbildningar skulle vara meningsfulla och anpassade till vad som fakstiskt behövs. När det är skattepengar som spenderas finns det inga incitament att spendera dem effektivt, som du som läsare av denna blogg förhoppningsvis har insett.
Sen kanske vi skulle få färre människor som tar examen i saker som teoretisk filosofi, men ärligt talat vem bryr sig. Hur många teoretiska filosofer behövs det? De flesta som läser sånt eller som går tolv a-kurser på universitetet för att de inte orkar jobba arbetar inte med det de läst i alla fall. De som verkligen vill läsa dessa, vad vi kan kalla för, lyxämnen och är begåvade skulle utan problem kunna få stipendier för detta då stipendiesystemet skulle vara oerhört mycket större. Sen kan de gå vidare och bli professorer på universiten eller berömda, populära, författare.
Sen har vi fått en rejäl utbildningshysteri i samhället, alla ska gå minst gymnasiet och gärna universitetet också. Skulle utbildningarna bara effektiviseras samtidigt som lassiez faire införs skulle många istället kunna börja jobba tidigare i livet och därmed försörja sig själva och tjäna sina medmänniskor på bästa sätt (genom att delta i den fria marknadsekonomin). Tack vare våra politiker och intresseorganisationer (fackföreningar med flera) har vi inte full sysselsättning och det innebär att de minst eftersökta och produktiva (alltså de utan erfarenhet, de unga) puttas ut från arbetsmarknaden. Då sätts de i skolan istället, tolv eller fler år av statlig barnpassning där de aldrig behöver växa upp, aldrig lära sig ta ansvar och aldrig får försörja sig själva och känna den självreskpekt det ger. Jag tror detta inte bara är dåligt för ekonomin utan för hela samhället, det blir en slags infantilisering. Att inte ta ansvar och att vara barn så länge det går premieras.
Hur mycket effektivare skulle utbildningen kunna vara? Jag kan ta det naturvetenskapliga basåret som exempel, något jag själv gick. Jag lärde mig allt betydelsefullt från gymnasiets naturlinje på ett år, allt som behövdes för att ha alla förutsättningar att plugga naturvetenskap på universitetet. Jag vågar till och med påstå att vi som gick basåret hade något bättre förutsättningar än de som gick natur på gymnasiet. Jag upplevde lärarna på basåret som oerhört mycket mer kompetenta än gymnasielärarna, i snitt. Att alla som gick basåret var där för att de ville gå det och inte för att de inte hade något annat att göra än att gå på gymnasiet hjälpte också. Det var inte barnpassning, det var en utbildning man hade försökt göra så effektiv man kunde. Jag förställer mig att en del KY-utbildningar också fungerar såhär, nära samarbete med aktuella branscher och inget trams. Effektiv utbildning inriktat på att man ska lära sig något meningsfullt man har användning av.
Sluta med utbildningshysterin, alla behöver inte plugga i femton år. Låt den fria marknadsekonomin skapa full sysselsättning så kan alla som vill börja jobba tidigare istället. De som är intresserade och har begåvning för det kommer alltid att ha möjlighet att plugga vidare, förutsatt att det är något meningsfullt de vill studera. Dessutom, vad tror ni händer när alla tvingas gå i en skola som finansieras och utformas av en specifik organisation? Kommer denna organisation utforma utbildningarna till sin egen fördel kanske? Tänk efter, jag vet att jag blev matad med en hel del socialistpropaganda under min skoltid. Rövarbaroner hit och "de rikare blir rikare och de fattigare fattigare" dit.
Kommentarer
Trackback
