Ikväll så...

Det blev inget inlägg igår, jag kände mig väldigt oinspirerad av någon anledning. Nu hinner jag inte skriva något eftersom jag måste åka till en föreläsning snart, men ikväll kommer jag skriva ett inlägg om utbildning och skola.

Boktips

Kommer ett längre inlägg imorgon tror jag, tills dess kan ni nöja er med ett boktips. Läs eller lyssna på Murray Rothbards For A New Liberty: A Libertarian Manifesto (gratis på mises.prg). Det är en slags introduktion till libertarianismen skriven av den främste libertarianska tänkaren genom tiderna, Murray Rothbard. Han skriver bra också.

EU?

Kan man som libertarian vara för EU? EU är ett gigantiskt, byråkratiskt och anti-frihetligt mastodontbygge. Att som libertarian, eller äkta liberal (alltså inte folkpartist), vara för EU är för mig fullkomligt bisarrt. Vad som istället bör eftersträvas är fler, mindre, stater. Detta kan skapa en viss mellanstatlig konkurrens och, om vi har tur, ett gäng frihetliga oaser dit de omkringliggande frihetsvännerna kan flytta. Låt oss vara uppriktiga, de flesta politiker är inte de mest ärliga eller rakryggade människor. Ju större staten är, desto längre är politikerna från folket. Ju längre från folket de är, desto svårare är det att ställa dem till svars. Detta gör att det i praktiken är omöjligt att en god människa kommer till makten i ett riktigt stort land. Ta USA som exempel, där inte en vettig president har existerat sen Jefferson. Du kan stöta på dina lokala kommunpolitiker på stan och skälla ut dem om de inte sköter sig, du kan inte göra det med Reinfeldt eller Barack "antikrist" Obama (eller George W "sämsta presidenten nånsin" Bush).

Något att tänka på om utbyten

Ytterligare något som väldigt få verkar ha förstått är vad "marknaden" är och hur utbyten på marknaden går till. Marknaden är inget väsen utan summan av alla frivilliga utbyten. Är det itne ett frivilligt utbyte så hör det inte till marknaden, till exempel skatt. Varför finns marknaden? För att alla tjänar på dessa frivilliga utbyten, annars skulle de inte ske. Två personer som handlar med varandra gör det för att de båda tjänar på det i jämförelse med att inte handla med varandra. När jag köper ett par byxor så värderar jag byxorna högre än de pengar jag betalar för dem och affärsinnehavaren värderar pengarna högre än byxorna. Båda går med på utbytet för att de tjänar på det. Detta gäller ALLA frivilliga utbyten så sluta tänk på kapitalism som ett utsugande system där vissa förlorar. Alla vinner på kapitalism.

Det finns två alternativ till marknaden: Socialism (se tidigare inlägg) eller självhushållning. För att något av dessa system skulle uppstå idag krävs det att individers rättigheter kränks, de är därför oacceptabla om inte alla som ingår i dessa system gör det frivilligt. De är också totalt värdelösa när det gäller att skapa välstånd.

Vad skulle hända med "de svaga"?

Det här inlägget skulle även kunna heta "Hur ökar välståndet i samhället", för det är det som detta handlar om. Mer om detta senare i inlägget, jag vill börja med att raljera lite.

Hur sjukt är det inte att vi i Sverige idag kallar vissa människor för "svaga"? Är inte det en förolämpning om något? Är man "svag" om man är pensionär, invandrare eller kvinna? Går man efter vad politiskt korrekta journalister och liknande grupper tycker så verkar alla som inte är medelålders vita män vara "svaga", snacka om att spotta folk i ansiktet. Jag är student och låginkomsttagare, alltså svag enligt många. Jag vet inte, jag känner mig inte svag i alla fall. För diskussionens skull så utgår jag här från att med "svaga" menas till exempel handikappade och låginkomsttagare, de som folk tror kommer gå under om staten (eller bara välfärdsstaten) avskaffades.

Vi kan börja med att konstatera att full sysselsättning skulle råda under en totalt fri kapitalism, alla som ville jobba skulle kunna hitta ett jobb. Den lilla arbetslöshet som skulle finnas skulle vara på grund av omstruktureringar i ekonomin, till exempel när föråldrade industrier läggs ned. Denna arbetslöshet är oundviklig och i en fungerande fri marknadsekonomi skulle de som förlorar sina jobb lätt kunna hitta nya. Alternativet är att genom skattemedel hålla dessa föråldrade eller illa skötta industrier vid liv, vilket minskar produktiviteten och välståndet i samhället eftesom dessa skattepengar annars skulle gått till att köpa produkter från moderna välfungerade industrier.

Alla skulle alltså ha jobb, men skulle inte många av dessa jobb vara relativt lågavlönade om vi inte hade till exempel minimilöner (vilket vi rent praktiskt genom facken har i Sverige)? Det de flesta inte förstår här är att det inte är hur hög lön i kronor och ören folk har som är relevant, utan vad du faktiskt kan köpa för lönen. Vårt välstånd har inte ökat för att facken har pressat upp lönerna, den enda effekten det har haft är att många tvingats ut från arbetsmarknaden. Vårt materiella välstånd har ökat för att vi under en, periodvis och inom vissa områden mer än andra, någorlunda fri marknadsekonomi har effektiviserat och ökat vår produktivitet. Varför tror du att du som (jag antar) vanlig löntagare idag har råd med mobiltelefon (lyxvara för 15-20 år sen), bil (lyxvara för 75-100 år sen) eller luftkonditionering (lyxvara för ett för mig okänt antal år sen)? Knappast för att LO har tillskansat sig lagstadgade privilegier, utan för att det är massivt mycket billigare att producera dessa produkter idag. Det är så mycket billigare att de flesta av oss har råd med dem.

Det är så vi vanliga löntagare alltid har fått det bättre. ALLTID. Den gamla myten att  "de rika blev rikare och de fattiga fattigare" under 1800-talets fria kapitalism är TOTAL FALSK. Det är en lögn. Arbetarna fick under 1800-talet större och större köpkraft, tack vare kapitalismen. Produktionen blev mer och mer effektiv och produkterna därmed billigare så att fler hade råd med dem. De behövde spendera en mindre och mindre andel av sin inkomst för ren överlevnad (mat och husrum) och fick därmed mer och mer över för "lyxvaror" och kunde även därmed börja dra ner på sin arbetstid och ändå klara sig bra. Allt vårt välstånd har kommit till tack vare kapitalismen, alltså att vi har tillåtit människor att starta och driva företag som ökar allas välstånd genom att producera varor och tjänster på ett effektivare och effektivare sätt. Det enda som händer när staten går in och försöker "omfördela" pengar är att tillväxten och utvecklingen (och därmed ökningen av de fattigastes välstånd) minskar då det innebär att resurser dräneras. Resurser som företag annars kunde använt för att öka sin produktivitet. Dessutom innebär det att det anställs fler och fler icke-produktiva byråkrater. Byråkrater som annars skulle varit en produktiv del av näringslivet.

Ökningen av produktiviteten som sker i ett fritt samhälle skulle naturligtvis också gälla områden som idag är socialiserade, som sjukvård. Det skulle innebära att fler och fler skulle får råd med bättre och bättre vård, till den milda grad att de med lägst inkomst i ett fritt samhälle fortfarande skulle ha råd med betydligt bättre vård än de idag får under sjukvårdssocialismen.

De ytterst få som faktiskt inte kan jobba (till exempel svårt handikappade) skulle också få det bättre, helt enkelt för att vi andra inte vill se människor som har det så svårt lida. Det skulle i ett fritt samhälle finnas oerhört mycket mer resurser för välgörenhetsorganisationer då alla skulle vara mycket rikare och ha mer att ge. Vi svenskar ger redan idag mycket till välgörenhet, trots att välfärdsstatens intåg förstörde mycket av de frivilligorganisationer som tidigare fanns. Organisationer som till exempel tog hand om de som inte klarade sig själv och hjälpte fattiga att få utbildning. De gjorde detta med de resurser som fanns tillängliga under 1800-talet, tänk hur mycket rikare kapitalismen har gjort oss idag och hur mycket mer resurser de därmed skulle ha att hjälpa folk med!

Jag förnekar inte att det skulle vara större inkomsskillnader i ett fritt samhälle, men de fattigaste där skulle fortfarande ha det mycket bättre än de fattigaste under socialism (som i Sovjet, där alla levde i misär) eller under semisocialism (som vi har).

I ett fritt samhälle skulle också det också finnas starka incitament för alla att anamma ett mer ansvarsfullt beteende. Konsumtions- och lånehysterin vi har idag skulle inte finnas, istället skulle flitet och sparandet öka. Detta skulle ske av fyra anledningar:

1. Privata försäkringsbolag (som till stor del skulle ersätta välfärdsstaten) skulle ge bättre premier till de som betedde sig ansvarsfullt, då de utgör en lägre risk. Du som rökte skulle få betala mer och du som motionerade regelbundet skulle få betala mindre. Du som hade ett kassaskåp och ett larm hemma skulle betala mindre och så vidare.

2. Konsumtionskulturen har också kraftigt spätts på då staten har gått in och "garanterat" allas trygghet, vilket har lett till att folk inte känt ett behov av att ta samma slags ansvar längre. Någon annan betalar ju om det går åt helvete.

3. Penningpolitiken har gjort det omöjligt för människor att spara långsiktigt då pengarna ständigt minskar i värde. En tusenlapp för 30 år sen var värd bra mycket mer än en tusenlapp idag, som du säkert vet. Inte tala om en tusenlapp för 100 år sen. Att vi och alla andra länder gick ifrån den så kallade guldmyntfoten var katastrofalt och har kraftigt bidragit till att förändra och bryta ner samhällsstrukturen. Det har premierat låntagande och oansvaraig konsumtion framför sparande.

4. Att staten artificiellt sänker räntan uppmuntrar också till oansvarigt beteende hos både privatpersoner och företag. Det gör att fler och fler tar höga lån, privatpersoner för att de är tanklösa och företag för att de måste för att inte konkurreras ut av de konkurrenter som tar dessa lån och därmed har råd med stora investeringar. En låg ränta kanske är bra för låntagare, men vad gör det med de som sparar? De artificiella räntesänkningarna är också huvudorsaken bakom de konjuntkurcykler med bubblor och kriser som vi ser idag (mer om det senare).

För att sammanfatta: I ett fritt samhälle skulle produktiviteten öka så kraftigt att de fattigare blev rikare i snabbast möjliga takt samtidigt som ett ansvarsfullt beteende skulle uppmuntras, vilket skulle leda till att färre skulle ligga i riskzonen för personliga kriser om det oförutsedda skulle inträffa.

Politikers resonemang

Jag står just nu och lyssnar på Alliansens planer för att stimulera företagsamhet om de vinner valet. De pratar om att de tänker "satsa" på företagande genom att behålla "Rut"-avdraget och på andra sätt göra det lättare att driva företag. Vad är det här för resonemang? Hur totalt insyltad är man i mastodontstaten om man tror att det är staten och politikerna som stimulerar och tillåter företagande? Att lyfta en liten del av det gigantiska betongblock av skatter och regleringar staten lagt på sveriges befolkning är inte att stimulera företagande, det är bara att minska på förtrycket något. Detta leder till att mer välstånd skapas eftersom det enbart är under frihet människor kan skapa detta välstånd. Politikerna förtrycker lite mindre vilket leder till ökat välstånd vilket leder till att de sedan tar åt sig äran för de arbetstillfällen som skapats.

Politiker är till sin natur parasiterande på samhället. De har aldrig i egenskap av politiker skapat något välstånd, enbart omfördelat och/eller förstört det. Politikerna minskar samhällets välstånd, det är på grund av politikerna och staten som vi inte har full sysselsättning idag.

Det naturliga under laissez faire är full sysselsättning, ett massivt välståndsskapande med ständigt ökad köpkraft (för ALLA, inklusive de fattigaste) och en mycket hög innovationstakt (förutsatt att IP inte existerar). Att politikerna har förstört allt detta för att sedan släppa lite, lite på strypgreppet om ekonomin betyder inte att de stimulerar någonting.

Homoäktenskap

Ytterligare en icke-fråga där statens inblandning är det som orsakar det aktuella problemet är frågan om homoäktenskap. Äktenskap är ett slags kontrakt som idag tillhandahålls av staten och som ger vissa skyldigheter och "rättigheter". Det finns ingen som helst anledning att äktenskapet ska vara en statlig angelägenhet, det skulle utan problem kunna tillhandahållas av privata aktörer som kyrkor, sekulära organisationer och kanske advokater. Dessa äktenskapskontrakt skulle då se rätt annorlunda ut beroende på vem som utfärdat dem, även om en viss standardisering antagligen skulle komma till efter ett tag. De som utfärdades av jurister skulle kanske vara lika det statliga kontrakt som finns idag och tillåta homosexuella att gifta sig medan de som utfärdades av till exempel katolska kyrkan antagligen skulle utesluta homosexuella och ställa krav på de som ingår i äktenskapet, till exempel skulle kanske de som gifter sig förbinda sig att inte använda preventivmedel eller utföra abort. Detta skulle då inte på något sätt vara fel (rent etiskt) eftersom kontraktet är helt frivilligt. Även mer udda äktenskap skulle vara tillåtna, som polygami. Förbudet mot polygami som finns idag är helt bisarrt och en kränkning av dessa något udda polygamisters rättigheter. Staten ska lämna folks privatliv ifred och låta frivilliga äktenskapskontrakt erbjudas på marknaden, all politisk debatt om homoäktenskap är överflödig.

Det är naturligtvis helt och hållet upp till var och en om de vill kalla detta kontrakt för äktenskap eller partnerskap eller vad som helst och det är självklart inte rätt att, som vissa verkar vilja, tvinga präster som är emot homoäktenskap att viga homosexuella. Det är en kränkning av dessa prästers rätt till sina egna kroppar och sina egna övertygelser, det gör ingen skillnad hur mycket du tycker att dessa präster är dumma och fördomsfulla.

I ett libertarianskt samhälle skulle det finnas plats för alla dessa företeelser och de som ansåg att andras livsstil var fel skulle vara tvungna att använda ord och inte våld för att förändra deras beteende. Idag använder olika intressegrupper tyvärr våld, alltså staten, för att driva igenom sina idéer. All lagstiftning baseras på hot om våld, när du bryter mot lagen kan polisen komma och använda våld mot dig för att tvinga dig att göra som staten säger. Låt oss hålla hela våldsapparaten utanför folks kärleksliv, staten är motsatsen till kärlek. Staten är våld, hot och förtryck.

Arbetslöshet: Tänk om

Politikerna talar ofta om att minska arbetslösheten, att det behövs fler jobb och så vidare. För att göra detta föreslår de ofta "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" som jobbtorg och annat trams. Det är viktigt att förstå att det inte är politiker som skapar jobb. Det enda sättet politiker kan göra detta på är genom att ta resurser från oss andra, vilket inte ger en nettovinst jobb då de pengarna annars skulle gått in i det privata näringslivet och skapa jobb där. Sluta lyssna på politiker när de pratar jobb, de svamlar värre än vanligt då.

Det de flesta missar när det gäller jobben är att de inte skapas ur tomma intet. Vi borde inte prata arbetslöshet alls, utan vi borde istället prata om produktivitet och produktion. Det är helt självklart när man tänker efter, ju fler företag och industrier som producerar varor och tjänster desto fler jobb då människor anställs i dessa företag. Ju högre produktivitet desto fler jobb. Vilket är det bästa sättet att maximera meningsfull produktion? En fri marknadsekonomi naturligtvis. En marknadsekonomi utan statlig inblandning genom skatter och regleringar. En ekonomi där vi inte ger lagstadgade privilegier till fackföreningar och arbetsgivarorganistationer, där man tillåts emulera framgångsrecept och produkter och där vi inte kräver statligt godkännande för inträde i vissa branscher (det moderna skråväsendet, kommer mer om det i framtida inlägg). Om staten bara drar sig tillbaka från marknaden (som bara är ett annat ord för summan av frivilliga utbyten) och minskar alla skatter så mycket som möjligt så skulle människors egna skaparkraft ges utrymme att skapa arbetstillfällen och rikedom för alla i en takt många idag inte ens tror är möjligt.

Arbetslösheten är ett problem staten skapat, för att sedan lägga sig i ännu mer och ta åt sig äran om den någon gång minskar - ett mönster som går igen överallt där staten lägger sig i. Ta bolånetaken till exempel, staten och staten medbrottsling riksbanken sänker artificiellt räntan vilket leder till att folk tar för många och för stora lån (vilket på sikt tillsammans med inflationen orsakar konjunkturcykler och depressioner, ytterligare ett ämne för framtida inlägg). Staten och riksbanken orsakar alltså ett problem. Staten försöker sedan lösa problemet den själv har skapat genom att införa ett bolånetak för att "minska risken för hushållen". Är det bara jag som ser galenskapen i det här?

Narkotikalegalisering

Nu kommer vi till ett i Sverige kontroversiellt ämne: Knark. Den svenska staten har sedan länge hållt en ganska hård linje mot knark, där man menat att förbud och motstånd mot sprututdelning "ger signaler" om att narkotikabruk inte accepteras. Jag tänker här förklara varför narkotikaförbud är både fel rent etiskt och varför det inte fungerar i praktiken. Jag börjar som vanligt med de rent etiska frågorna.

Inom libertarianismen utgår vi från en mycket enkel och som jag ser det, självklar, grundprincip: Du har aldrig rätt att kränka andra människors rättigheter. Den mest grundläggande av dessa rättigheter, som alla andra baseras på, är rätten till den egna kroppen. Uttrycket "du äger din egen kropp" brukar användas mycket och det kallas för principen om "självägande". Många protesterar mot detta och menar att du inte äger din kropp utan att du är din kropp. Detta är mest en lek med ord dock och förändrar inget. Du har en total rätt till din egen kropp, allt annat vore absurt. Jag kommer antagligen skriva mer om detta i framtiden och även hänvisa till olika tänkares skrifter och föreläsningar för fördjupning.

Du har rätt att göra vad du vill med din egen kropp, inklusive att fylla den med diverse skadliga substanser. Detta skulle räcka för att legalisera narkotika, men vissa protester brukar dyka upp här och den vanligaste är att narkotikaanvändning även påverkar folk i missbrukarens omgivning. Till exempel brukar man peka på att narkotikamissbruk bryter upp familjer, gör att missbrukaren förlorar jobbet, att omgivningen i princip förlorar missbrukaren på samma sätt som vid ett dödsfall och så vidare. Men det är något som alla verkar ha missat här, nämligen att du inte har rätt att inte få dina känslor sårade. Det är tragiskt när människor tar sitt liv, super ihjäl sig eller utsätter sig själva för bisarra och onödiga risker men det betyder inte att vi med hjälp av våld har rätt att tvinga dem att inte bete sig så. Skulle vi ha rätt till att inte bli sårade så innebär det att vi kränker andras självägande, det går inte att upprätthålla den rätten på något annat sätt.

Nästa argument som brukar komma är att många knarkare kan "snedtända" och därmed utgöra en fara för sin omgivning. För det första är detta tämligen ovanligt och jag tror att de flesta när de tänker efter upplever narkomaner som ganska harmlösa och tragiska. Men det är också så att man inte får kränka andra människors rättigheter bara för att de kanske kommer att utgöra ett hot. I så fall kan du ta det hur långt som helst, gränsen blir godtycklig. Du kanske anser att människor med tatueringar är farliga och aggressiva och att de borde därför spärras in. Det låter bisarrt, eller hur? Men du måste förstå att gränsen mellan att spärra in narkomaner i tvångsvård och att spärra in tatuerade personer, jägare (de har ju vapen!) eller motorcykelförare är helt godtycklig och beroende av samhällsklimatet just vid den tidpunkten.

Konsekvenserna av narkotikaförbudet har inte heller varit bra. Narkotikapolitiken är ett rejält fiasko, folk knarkar knappast mindre idag än förr. Tvärtom. Att lagstiftning skulle ge signaler om att "samhället" inte accepterar knark är fullkomligt trams. En person som är beredd att stoppa en skitig nål i armen för att bli hög bryr sig inte om vad "samhället" signalerar. Narkotikaförbud hindrar ingen från att bli missbrukare, ökat narkotikabruk har helt andra orsaker.

Eftersom narkotikahandeln idag sköts av kriminella är kvalitén på narkotikan mycket lägre än den på lagliga droger som alkohol och tobak. Det finns inga garantier för att inte narkotikan innehåller ämnen som är direkt giftiga (mer än narkotikan i sig, alltså) och det finns inget ansvarstagande där de som säljer narkotikan informerar om användandet. Det sista tycker nog många låter konstigt men när ecstasy fortfarande var lagligt (innan 1987 i Sverige) var det inte ovanligt att brukarna fick med en lapp som informerade om att det var viktigt att dricka mycket vatten under ruset. Systembolaget informerar som bekant idag om ansvarsfullt drickande.

Den värsta konsekvensen av narkotikaförbudet har dock varit kriminaliteten som kommit av det. Narkotikaförbutet har gjort narkotikahantering och -försäljning mycket riskfyllda aktiviteter då polisen när som helst kan komma och spärra in alla inblandade. Detta gör att de som sysslar med narkotikahandel tar högre priser, högre risk leder alltid till högre priser (alla riskfyllda jobb ger högre lön, som du vet). Detta gör att missbrukarna har svårare att betala för knarket och eftersom de är desperata och kanske ofta ganska samvetslösa människor (kanske på grund av knarket) så ger de sig in i kriminalitet och annan ljusskygg verksamhet som prostitution. Ännu värre är de enorma inkomster som extremt farliga och brutala kriminella grupper får av narkotikaförbudet. Förbudet har gett dessa grupper enormt mycket makt och faktiskt skapat en stor del av den undre världen. Det var under alkoholförbudet i USA som maffian etablerade sig och fick sin makt. Grattis alla politiker, ytterligare en gång sparkar ni stolpe-ut.

Artikel på mises.se

"Vapnet i rummet" av Stefan Molyneux. Det här är kärnan i libertarianismen. Säger du att staten ska gör något så säger du att du anser att det är rätt att göra detta något med våld eller hot om våld. Staten baseras på våld, inget annat.

Immaterialrätt: Nej, nej och åter nej

Immaterialrätt ("intellectual property" eller "IP") är en het potatis just nu, på grund av att internet har gjort det exceptionellt lätt att sprida musik, böcker, filmer och spel. IP är ett samlingsnamn för varumärkesskydd, copyright och patent. Många libertarianer har en tendens att argumentera för IP, kanske som en ryggmärgsreflex då det rör sig om en form av äganderätt, men jag kommer här att förklara varför IP är både oförenligt med äganderätten och hur IP snarare stjälper än hjälper teknisk utveckling och innovation.

Först och definitivt främst: Rättigheter. Att argumentera mot IP från ett rättighetsperspektiv är ovanligt lätt och rakt på sak. Först och främst kan du inte äga idéer. Tänk efter, vad skulle det innebära om du faktiskt kunde det? Säg att du och jag diskuterar hur man ska lösa ett problem rent tekniskt och jag lägger fram ett förslag på en enkel lösning. Jag kom på idén helt själv, men äger jag den? Självklart inte, jag har ju berättat den för dig, så det skulle i princip innebära att jag äger en del av din hjärna vilket är helt oförenligt med den libertarianska grundprincipen att alla människor äger sina egna kroppar till 110 %. Svårare än så är det inte. Det finns till och med professorer i USA som påstår att de äger idéerna som de för fram i sina föreläsningar till den ringa grad att de försöker hindra eleverna från att använda anteckningarna från dessa föreläsningar till något annat än att läsa på till tentorna. Fullkomligt bisarrt, men det är den logiska konsekvensen av tron att man kan äga idéer. Blir det inte lite svårt att över huvud taget undervisa om man beter sig såhär?

Skriven text då? Eller låtar? Svaret är även här mycket enkelt. Säg att jag skriver en dikt på ett papper, som jag sedan säljer till dig. Då äger du papperet och texten på det. Du har rätt att göra exakt vad du vill med detta papper (så länge du inte använder det till att kväva nån eller något sånt), inklusive att kopiera texten på det och ge ut i bokform. Jag kan inte äga någon rätt till hur jag satte ihop bokstäverna på papperet, det skulle innebära att jag ägde något som du nu äger. Du äger pappret. Punkt. Sen kan naturligtvis jag också ge ut samma text i bokform och du kan inte hindra mig trots att du äger papperet på vilket texten först skrevs.

Ett vanligt misstag som görs här är att tro att det är skapandet av något som ger dig äganderätten till det. Om du köper en bit marmor och gör en staty av den äger du statyn för att du sedan tidigare ägde marmorn, inte för att du omformade den till en staty. Detsamma gäller all form av kreativt arbete. Om du omformar en bit tyg till en skjorta och säljer den till mig (skräddarsydd skjorta, jo jag tackar!), äger du då fortfarande skjortan för att du "skapade" den? Nej, självklart inte. Men när det gäller till exempel texter och låtar så gäller tydligen helt andra regler.

Rent praktiskt då, skulle inte ett avskaffande av IP leda till att all innovation upphör? Nej, knappast. Innovation sker faktiskt nästan aldrig genom att en uppfinnare (eller ett forskarteam) sitter på sin kammare och uppfinner något nytt "från scratch", innovation sker oftast genom att man först kopierar och sedan förbättrar. Detta gäller både tekniska uppfinningar och företagsidéer. Du kopierar mig och gör processen eller apparaten lite bättre, jag kopierar din förbättring och förbättrar ytterligare. Det kallas för fri konkurrens och IP är inte förenlig med den. Det finns många myter kring detta, ta till exempel bröderna Wright som ses som stora föregångare när det gäller flygets utveckling. Det fanns i själva verket ett helt gäng med entusiaster som jobbade med att utveckla flyget parallellt men bröderna Wright var först med att ta ett viktigt patent (på en viss typ av vinge tror jag) och spenderade sedan de kommande 15 åren med att stämma folk. De förhindrade utvecklingen av den amerikanska flygindustrin till den milda grad att USA var tvugna att köpa in utländska plan under första världskriget. IP hindrar innovation.

Företag tjänar enorma pengar på att vara först med en produkt. Genom att i hemlighet utveckla något och sedan lansera det på marknaden tjänar de enorma summor innan kopior hinner komma ut (se modebranschen till exempel). Folk är sedan av någon anledning dessutom villiga att betala mer för originalet än för exakta kopior, vilket gör att företaget som är först även i fortsättningen tjänar bra på produkten. Alvedon säljer fortfarande mycket bra, trots att det finns paracetamoltabletter som är billigare. Läkemedelsföretagen är dock idag beroende av IP eftersom de inte får utveckla mediciner i hemlighet, det måste de naturligtvis få göra, kvalitetskontrollen skulle kunna skötas på andra sätt, sätt som skulle utvecklas på marknaden (alltså av företag och individer som får verka fritt).

En intressant avstickare är att vissa påstår att ingen musik skulle skapas utan IP. Jag kan ju här påpeka att det faktum att musiker kan bli stormrika på sin musik är fullkomligt unikt i världshistorien. Det har aldrig varit så tidigare och kommer förmodligen aldrig bli så igen då detta berodde på LP- och CD-skivorna. Stormrika rockstjärnor kommer bli en cirka 50-årig parentes i musikhistorien. Människor som älskar musik kommer att skapa ny musik oavsett eventuella monetära vinster, allt som (förhoppningsvis) kommer hända är att vi slipper mycket av mainstreampopmusiksmörjan som produceras idag. Men jag kanske hoppas på för mycket här, "Idol" och liknande skräp är ju större än någonsin.

Jag har ärligt talat aldrig hört ett bra argument för IP som faktiskt håller vid närmare granskning. Det är dags för alla frihetsvänner att släppa IP-krameriet nu.

Vad händer när staten spenderar pengar?

Jag har tidigare förklarat hur resurser allokeras sämre under socialism (som i svenska sjukvården till exempel) och hur dessa resurser istället allokeras bättre under frihet (alltså kapitalism). Det finns ytterligare ett par aspekter att ta i beaktande här:

Varifrån kommer statens resurser? Från tvångsmässigt tagande av egendom, alltså skatt, eller som jag istället väljer att kalla det: Från att staten våldför sig på oss genom att stjäla från oss och hota med fysiskt våld om vi inte låter dem ta vad de vill. Detta är den rent etiska aspekten, men jag vill gå vidare och förklara så att även ni som tycker det är okej att bete sig på ett sådant sätt tänker till en och två gånger.

Beskattning innebär att rersurser tas från vanliga människor som annars skulle ha sparat dem eller handlat för dem. Sparas pengarna i en bank så finns de tillgängliga för investerare som kan låna och därmed driva den ekonomiska och teknologiska utvecklingen vidare, alltså förbättra vår levnadsstandard. Spenderas de gör naturligtvis detta att företag säljer mer produkter vilket leder till att de kan skapa arbetstillfällen och investera mer pengar i verksamheten vilket gör produktionen mer effektiv. Vad vi vanliga människor än gör med pengarna så bidrar detta i en fri ekonomi till att levnadsstandarden ökar.

Men tar staten pengarna så sker inte detta på samma sätt. För det första allokeras resurser som sagt alltid sämre av staten och för det andra försvinner massor med pengar i byråkrati. Förvisso får alla dessa byråkrater som anställs lön, vilken de sparar eller spenderar som alla andra, men dessa byråkrater utför inte själva något produktivt. De fungerar snarast som parasiter och om de istället skulle arbeta i näringslivet skulle de bidra till att producera saker som vi vanliga människor vill ha och få betalt för det. Lönen de fick skulle de sedan, precis som nu, använda till att driva samhällsutvecklingen framåt genom att spara eller spendera den. När statens omfång ökar får vi alltså en nettoförlust inte bara för att den allokerar resurserna sämre än hur de skulle allokerats på den fira marknaden utan också för att massor med människor börjar arbeta som icke-produktiva byråkrater istället för produktiva medlemmar av det privata näringslivet.

Kom ihåg, privata företag överlever genom att producera varor och tjänster som vi vanliga människor vill ha. De överlever inte genom att parasitera, som staten gör. Ju lägre skatter och ju mindre stat, desto bättre.

Felslut i synen på företagande

Många, inklusive borgerliga politiker, verkar se på företagande som en ren inkomstkälla för välfärdsstaten. De pratar ofta om att vi måste stimulera företagande då detta skapar resurser som sedan staten kan få en del av genom beskattning. De har då totalt missförstått allting.

Företagare gör redan så mycket de kan för sina medmänniskor genom att driva företaget på ett sätt som gör att det går med vinst. I en marknadsekonomi tjänar man nämligen pengar på att så effektivt man kan producera varor och tjänster som folk vill ha, att företaget går med vinst är ett tecken på detta (se "Privatisera Mera!"). Människors vilja att klättra på samhällsstegen (i detta fall genom att bli rika) gör under frihet, alltså kapitalism, att de tjänar sina medmänniskor samtidigt. Under motsatsen, socialism, klättrar man istället på samhällsstegen genom att bli politiskt aktiv i ett parti eller en intresseorganisation. De som är ambitiösa blir då oändligt mycket mindre produktiva då resurser aldrig allokeras effektivt under socialism.

Det som händer när ett företag beskattas är att företaget får mindre resurser att återinvestera i företaget och därmed producera det vi vill ha ännu bättre. Den så kallade "välfärdsstaten" får mer resurser, som allokeras ineffektivt, medan vi konsumenter får det sämre då alla företag blir mer resurssvaga.

Sluta se på företag som mjölkkor eller sätt för giriga kapitalister att tjäna pengar på vår bekostnad. Företag tjänar dessa pengar genom att tjäna oss, inte genom att suga ut oss. Utsugningen står våra politiker för.

Folkpartiets nya galenskaper

Jag läste precis i Metro att folkpartiets partiledadre Jan Björklund nu tycker att föräldrar till stökiga barn ska tvingas sitta i klassrummet med jämna mellanrum. Detta skulle göra att barnen blir lugnare och att föräldrarna tar mer ansvar för barnens uppfostran. När jag hör såna här förslag från ett parti som kallar sig för liberalt blir jag mörkrädd, om detta förslag är liberalt har verkligen ordet "liberalt" tappat all mening. Det är därför jag kallar mig för libertarian och inte liberal.

Fundera en stund på vad detta förslag verkligen innebär. Björklund vill alltså med våld tvinga föräldrar till skolan. Han vill med hjälp av pistol och batong tvinga dem att sitta och vakta sina barn i klassrummet. Detta är ren idioti och så antiliberalt ett förslag kan vara (nästan). Björklund borde skämmas, men det gör han nog tyvärr inte.

Överdos av Johan Norberg

Johan Norberg är en av de liberaler som gjort mest för att sprida liberalismens idéer i Sverigei modern tid. Han gjorde för en tid sen en dokumentär om den kommande finanskrisen. Den heter "Överdos" och du kan se den på TV 4 Play. Något att göra i helgen.

Ett bra Youtube-klipp


Grunden för min libertarianism

Anledningen till att jag är libertarian är mycket enkel. Anledningen är inte att ett fritt samhälle skulle vara bättre, att människor skulle vara lyckligare och rikare, utan att ett fritt samhälle enligt den libertarianska definitionen är det enda rätta. Vi människor har sen urminnes tider haft vissa regler för mänsklig samvaro (regler som förvisso kanske brutits mer än följts), regler som bland annat återfinns i de flesta religiösa skrifter och som har utvecklats av ett antal filosofer och tänkare (Robert Nozick, Murray Rothbard, Hans Hoppe m. fl.). Dessa regler kan sammanfattas som att ingen har rätt att initiera aggression och våld mot någon annan. Du har inte rätt att misshandla eller mörda andra, du har inte rätt att stjäla från andra, du har inte rätt att med hot om våld tvinga andra till något.

Som libertarian anser man att ingen har rätt att göra något av detta, inklusive de som kallar sig för staten. Bara för att du sätter på dig en polisuniform har du inte rätt att kränka andras rättigheter, bara för att du jobbar för kronofogden har du inte rätt att stjäla andras egendom. Allt staten gör baserar sig nämligen på våld eller hot om våld. Vad händer om du inte betalar skatt? Kronofogden kommer och tar dina saker, med hjälp av polisens våld om så behövs. Det du egentligen säger när du menar att staten ska genomföra något är att detta något ska genomföras med hjälp av pistol och batong. Tänk efter, de flesta brukar efter ett tag inse att detta stämmer.

Du får ha vilka åsikter du vill om hur ett samhälle bör vara organiserat. Du kan tycka att det bör bestå av arbetarkooperativ eller religiösa sekter eller fri kapitalism eller vad som helst, men det får inte genomföras med våld. Svårare än så är det inte. En libertarian vill ha frivillighet i alla mänskliga utbyten, jag kan inte för mitt liv förstå varför inte alla vill ha det.

Utmärkt artikel om narkotikalegalisering

Jur. Dr. Jacob Heidbrink skriver i Expressen om sveriges narkotikapolitik. Det är en utmärkt artikel ur ett utilitaristiskt ("nyttomaximerande" eller "maximerande av det goda") perspektiv och visar att narkotikaförbud leder till lidande och kriminalitet. Mer om detta i framtida inlägg.

Privatisera Mera!

Det många i vårt avlånga land som inte förstår sig på ekonomi, inklusive de flesta av våra politiker. Detta kan ha ödesdigra konsekvenser för hur samhället fungerar. Det vanligaste missförståndet jag hör och ser är att vissa branscher inte bör gå med vinst. En person som påstår detta har med det uttalandet visat en total oförståelse för hur en marknadsekonomi fungerar. Jag kommer här försöka att förklara på vilket sätt ett mostånd mot vinst är förvirrat och felaktigt.

 

Vi kan börja med att konstatera att alternativet till en fri marknadseknomi (eller kapitalism, som det också kan kallas) är socialism, som jag här definierar som ett statligt ägande av produktionsmedlen (ja, det finns säkert en del som skulle vilja definiera det på annat sätt). Det är dessa två system vi idag har att välja mellan. Marknadsekonomi karakteriseras av ett privat ägande av produktionsmedlen, där allokeringen av resurser styrs av vissa signaler om vad som är lönsamt.

 

Vinst, förlust och ett fritt prissystem är nämligen inget annat än signaler. Signaler som visar på det bästa sättet att allokera resurser för att konsumenterna (vi vanliga människor) ska få det de vill ha. Vinst, förlust och priser är inte trick som kapitalister med höga hattar och vita mustascher (och en säck med dollartecken på över ryggen?) använder för att suga ut oss andra, vilket många förvirrade socialister från alla partier verkar tro.

 

Om vi konsumenter vill ha något, säg mobiltelefoner, så kommer priserna på mobiltelefoner gå upp eftersom vi är beredda att betala mer för något vi verkligen vill ha (efterfrågan ökar alltså). Detta gör att vinsterna blir högre för mobiltelefontillverkare, vilket i sin tur leder till att fler företag börjar tillverka mobiltelefoner. Den ökade konkurrensen leder då till att mobiltelefontillverkningen blir mer och mer effektiv samtidigt som vinsterna i branschen avtar tills de är så låga att branschens expansion minskar eller avstannar. Se där, så enkelt det var att allokera resurser till något många vill ha – helt utan statlig inblandning eller planering. Utan fria priser, vinst och förlust (alltså socialism) hade detta inte fungerat eller fungerat mycket sämre.  Det finns idag inget annat system än kapitalismen som kan allokera resurser på ett sånt här effektivt sätt.

 

Under alternativet, socialism, så finns det inga priser och inget sätt att veta hur resurser ska allokeras. Det finns heller inga kapitalister som kan ta risker och på visnt och förlust starta upp nya industrier som tillverkar det folk vill ha. Resultatet blir innefektivitet och kaos, som i Sovjet eller inom vissa socialiserade områden i Sverige (till exempel sjukvården).

 

Vinst och förlust är också det enda sättet att effektivt rensa ut gamla industrier och gammal teknologi, då vinst signalerar om effektivitet och att företaget tillfredsställer människors behov. Ett företag som går med vinst gör detta för att människor (eller andra företag) köper företagets produkter samt för att det tillverkar dessa produkter på ett bra och effektivt sätt. Utan vinst och förlust finns inte dessa signaler och tillverkningen blir innefektiv och inte alls anpassad till kundernas (alltså vi vanligt folks) behov. Ett företag som tillverkar skrivmaskiner idag skulle obönhörligen gå med förlust och därför försvinna, då vi alla använder datorer istället. Under alternativet, socialism, finns inte förlustsignalen och gamla föråldrade industrier finns kvar.

 

Argumentet att ett vinstsyfte med en verksamhet skulle göra att en massa pengar tas ut ur verksamheten för att de giriga kapitalisterna ska bli rika håller inte heller. Det mesta av vinsten återinvesteras i verksamheten i syfte att göra den bättre, eftersom detta ger ännu högre vinster längre fram. Om pengar kan tas ut ur verksamheten och vissa människor blir rika på detta så är dessutom ingen skada skedd, dessa människor kommer att handla för dessa pengar, vilket ger inkomster för andra industrier vilket ger arbetstillfällen och pengar till de som arbetar i dessa industrier och så vidare. Ingen tjänar på socialism, då det leder till ineffektivitet. Kapitalism är nämligen ett fantastiskt system, där människor i sin strävan att få det bättre också gör tillvaron bättre för alla andra genom att skapa eftertraktade produkter och massor med arbetstillfällen.

 

Sluta se på vinst, förlust och priser med misstänksamhet. De är inget annat än signaler för vad som behövs göras. Privatisera mera, så får vi se ett effektivare samhälle där alla får det bättre i snabbast möjliga takt.


Välkommen till min nya blogg!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0